vet du vem jag är?
här är en lista av karaktärsdrag hos barn till alkoholister.
Denna lista bestämmer då över hur jag ska vara.
Det är alltså förutbestämt hur jag ska vara.
Det läskiga i det hela är att alla punkter stämmer in på mig på pricken.
- gissar sig till vad som är normalt beteende,
- har svårt att fullfölja projekt,
- ljuger när det vore lika enkelt att tala sanning,
- dömer sig själva,
- har svårt att ha roligt,
- tar sig själva på mycket stort allvar,
- har problem med nära relationer,
- överreagerar på förändringar som de inte har kontroll över,
- söker ständigt godkännande och bekräftelse,
- uppfattar sig själva som annorlunda,
- är extremt ansvarstagande eller extremt oansvariga,
- är extremt lojala, även mot dem som inte förtjänar det,
- är impulsiva
Sammanfattad kommentar på detta och ditt senare inlägg; varför måste du nervärdera dig själv?
Det är bara du, och ingen annan, som kan bryta de där karaktäristiska dragen du listar. Det gäller bara att du själv vill det.
Jag förstår att du har haft en jobbig uppväxt, men att skylla på den löser inga problem överhuvudtaget.
Och för övrigt är jag och Tilda öppna för förslag på saker att göra, om du nu inte är upptagen.
Jag är tydligen barn till en alkoholist.
Du borde verkligen lyssna på ZaInT.
Det ligger något i det han säger.
Det är inte direkt så att jag följer listan för att det är så jag vill vara.
jag hittade den listan och upptäckte att det stämde in precis på mig.
Det är inget jag kan göra något åt eller bryta, även om jag vill.
Trust me, jag var en vecka på nämndemansgården av en anledning.
för att få veta sanningen och för att lära mig hantera det faktum att det där sitter långt inne i mitt psyke.
jag skyller inte mitt liv på min uppväxt, defenitift inte. Men jag har den i åtanke när jag märker mitt egna beteende i vissa sammanhang.
Alltså.. Nej. Jag tänker inte ens skriva något. Jag vet hur det slutar då och ja, nej, jag håller käften.
Men snälla Emilia, min mormor, morfar och gammelmorfar har alla hängt sig. Min släkt är på båda sidor präglad av psykiska störningar, och det finns en jävligt stor chans att jag är schizofren bland annat, iallafall om man går efter listor man hittar på internet. Jag har växt upp med att mina föräldrar har rätt och håller man inte med om det är man en dålig människa och får antingen en halvtimmes utskällning eller något annat spännande. När jag öppnade mig för dem och berättade att jag mådde dåligt var det antingen TV eller datorn som hade gjort det så, och allt jag sa trycktes upp i mitt ansikte och vändes mot mig vid ett senare tillfälle när jag ifrågasatte något. Tro fan att det påverkar en senare i livet, men det gäller att inse att alla mönster går att bryta om man bara vill. ALLA. Jag har spenderat större delen av mitt liv med att försöka bli kvitt min depression, min oro, mina problem med att lita på folk, men framförallt på att inse att jag inte alltid har rätt. Du kan fråga Sofia om hur långt jag har kommit, så ge dig FAN på att det går att göra något åt nedärvda och inlärda drag om man vill. Att du så envist insisterar på motsatsen får mig bara att undra vad du egentligen är rädd för. Vill du inte ta itu med det? Trivs du kanske med dig själv men vågar inte stå för det? Kanske det är en lista med drag som kommit till eftersom du fått som du vill för ofta och egentligen inte har något alls att må dåligt över, men inte vill lämna dina gamla mönster? Något lär det vara, men just nu låter du precis som Sissa i dina resonemang och det är inte något man borde sträva efter. Blir du sur på mig för det här antar jag bara att jag har rätt, det bjuder jag på. Jag älskar dig iallafall.
Hur var det med det där med lojalitet? Oavsett om jag förtjänar det eller inte.
