Jag sitter nu ensam på altanen medans det sista av solen försvinner bakom husen.
Röken från ciggaretten stiger och blandar sig långsamt med ångan från mitt tea, för att sedan försvinna helt i vinden.
Det var länge sedan jag satt här, ensam och funderade. Jag har inte kunnat ta mig tid för mig själv och mina tankar.
Jag tar ett bloss av ciggen och blåser försiktigt bort en irriterande mygga.
Tankarna rusar hetsigt runt i mitt huvud, nästan så att jag får huvudvärk.
Jag frågar mig gång på gång vad som egentligen händer och vart jag är påväg.
Men aldrig, aldrig någonsin har jag ett bra svar som väntar.
Jag vet inte vart jag kan hitta ett.
Men en sak vet jag; Jag kommer alltid fortsätta leta,
varje dag kommer jag att kämpa.
Tillsammans med röken i mina lungor stiger sakta ångesten ur min kropp.