jag ska aldeles straxt lägga mig i sängen bredvid en kille jag verkligen älskar
men det är inte samma sak, för det är mio jag lägger mig bredvid.
inte någon jag kan kalla min pojkvän inte någon som håller om min och andas mig i nacken sådär gulligt irriterande
ingen som viskar i mitt öra hur mycket han älskar mig precis innan vi somnar
ingen jag kan ligga och titta på när han sover och känna hur lyckligt lottad jag är som har en pojkvän som honom.
utan min bff kristoffer som jag älskar och som jag avgudar
min underbara vän
tyvärr är jag dålig på att ta vara på det jag har
jag ser bara frammåt och söker efter något ännu bättre
jag måste lära mig se det som redan finns runt omkring mig
så kommer det andra utan att jag tänker på det.

men det är jobbigt att vara ensam.