SNÄLLA?!
Jag orkar inte med erat daltande längre. Varför kan jag inte få testa mina egna vingar se hur långt de tar mig? Jag kommer ju aldrig kunna klara mig själv om jag inte ens får försöka. Jag har fått nog av livet hemma, men vilken ungdom har inte det egentligen?
Jag behöver ett jobb, jag behöver en egen lägenhet. Mitt egna space där jag kan få ta hand om mig själv. Där med slippa mina föräldrars daltande och att dom tar hand om mig. Jag klarar mig själv, men får aldrig bevisa det.
Jag vill kunna ha mitt egna liv med mina egna regler. Men ni stänger in mig som om ni är rädda för att världen ska skada mig. Jag är redan skadad, men utan eget utrymme kommer jag inte kunna läka mina sår.
Snälla, släpp mig fri.
Låt mig få lära mig av mina misstag. Klarar jag det inte så är det på mitt samvete, och då är det jag som kommer krypande tillbaka till er. Först då har ni rätten att säga "vad var det vi sa?".
Då har jag i alla fall fått försöka.
Det är det enda jag begär.