höst depression.

Vet inte varför jag fortfarande är kvar i skolan. Borde gått hem för länge sedan.
Mitt psyke är inte vad det brukar bara. så fort sommar halvåret tagit slut slås jag ned på marken igen.
kastad tillbaka in i verkligheten utan något att stå på. Och varje gång är jag för svag, jag bara faller.
jag har snart testat allt. och orkar inte känna såhär mer. res mig upp, ge mig en push upp till ytan igen.
Jag sjunker in i mig själv mer och mer för varje dag som går. Snart är jag borta helt.
"Anna är det tiden på året som skrämmer
är vi trygga bakom väggarna här
Nej jag vill inte få in den där världen
den är så tom och tyst och tvär"



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0