Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är
Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till
Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är
Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är
Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort
COP-15
ryggen varker och jag har skoskav, men jag ar lika glad for det!
jag sitter nu och skriver inne pa bella center, och jag har en oerhort trevlig kansla i magen.
antingen beror det pa att jag at nyss, eller sa beror det pa att jag ar inne pa varldens storsta klimat-toppmote.
vad det an ar sa mar jag galet bra oc skulle garna stanna har i kopenhamn langre an tills pa tisdag.
Idag kommer vi att vara har inne pa motet hela dagen, ( ja forutom nar jag sticker ivag till en kiosk och koper nya cigg )
sen ska vi tillbaka till det oerhort mysiga massboendet ( las: det massboendet som bara jag tycker at mysigt, tydligen alla andra falt biologer klagar hela tiden ) fullt med anarkister. det ligger i gamla overgivna industrilokaler med krossade rutor, klotter overallt och det forsta man mots av nar man kommer in genom dorren ar lukten av hasch
jag sitter nu och skriver inne pa bella center, och jag har en oerhort trevlig kansla i magen.
antingen beror det pa att jag at nyss, eller sa beror det pa att jag ar inne pa varldens storsta klimat-toppmote.
vad det an ar sa mar jag galet bra oc skulle garna stanna har i kopenhamn langre an tills pa tisdag.
Idag kommer vi att vara har inne pa motet hela dagen, ( ja forutom nar jag sticker ivag till en kiosk och koper nya cigg )
sen ska vi tillbaka till det oerhort mysiga massboendet ( las: det massboendet som bara jag tycker at mysigt, tydligen alla andra falt biologer klagar hela tiden ) fullt med anarkister. det ligger i gamla overgivna industrilokaler med krossade rutor, klotter overallt och det forsta man mots av nar man kommer in genom dorren ar lukten av hasch
men jag klagar inte, tyckte det var oerhort trevligt dar. sov som en babis, aven om jag vaknade och fros sadar 5 pa morgonen, men det var lugnt for mig. :>
Imorgon ar det the big day. Tillsammans med upp till typ 80 000 ( var det senaste nummret jag horde ) manniskor fran hela varlden ska jag vandra pa kopenhamns gator i typ 7 timmar. den stora aktionsdagen, ar lite nervos infor den. ar radd for att det ska totalt balla ur och det kommer handa mig eller nagon jag kanner nagot..
nej nu ska jag sluta ordbajsa, dags for mig att lyssna pa lite moten, som INTE ar installda.
PUSSHEJ<3
höst depression.
Vet inte varför jag fortfarande är kvar i skolan. Borde gått hem för länge sedan.
Mitt psyke är inte vad det brukar bara. så fort sommar halvåret tagit slut slås jag ned på marken igen.
kastad tillbaka in i verkligheten utan något att stå på. Och varje gång är jag för svag, jag bara faller.
jag har snart testat allt. och orkar inte känna såhär mer. res mig upp, ge mig en push upp till ytan igen.
Jag sjunker in i mig själv mer och mer för varje dag som går. Snart är jag borta helt.
Mitt psyke är inte vad det brukar bara. så fort sommar halvåret tagit slut slås jag ned på marken igen.
kastad tillbaka in i verkligheten utan något att stå på. Och varje gång är jag för svag, jag bara faller.
jag har snart testat allt. och orkar inte känna såhär mer. res mig upp, ge mig en push upp till ytan igen.
Jag sjunker in i mig själv mer och mer för varje dag som går. Snart är jag borta helt.
"Anna är det tiden på året som skrämmer
är vi trygga bakom väggarna här
Nej jag vill inte få in den där världen
den är så tom och tyst och tvär"
finbesök och irriterande människor
Lise är hemma i Örebro just nu och det är hur kul som helst! Hon sov hos mig inatt och vi skrattade som gamla dagar. Saknar att ha dig här gumman!<3
Vi skulle överaska mio men tyvärr så berättade chris att lise var här .. ><
men det blev glada skratt och tårar ändå! :'>
vi kommer ner och hälsar på under höstlovet!
Idag hatar verkligen alla lärare mig. jag förstår inte vad jag gjort. Dom bara trackar ner på mig hela tiden.
vad jag än gör så är det fel. Så det blev mass sms till klassen om att jag hatar "hitler" våran matte/NK lärare.
ikväll blir det musikal, i morgon blir det mys i källaren med lise och mio (+sverige-danmark), på söndag blir det gubbkalas.
Och någon gång under helgen ska jag skriva klart mitt blogginlägg om världens undergång.
nu ska jag sitta och lyssna på promoe och klaga på lärare.
puss!
Vi skulle överaska mio men tyvärr så berättade chris att lise var här .. ><
men det blev glada skratt och tårar ändå! :'>
vi kommer ner och hälsar på under höstlovet!
Idag hatar verkligen alla lärare mig. jag förstår inte vad jag gjort. Dom bara trackar ner på mig hela tiden.
vad jag än gör så är det fel. Så det blev mass sms till klassen om att jag hatar "hitler" våran matte/NK lärare.
ikväll blir det musikal, i morgon blir det mys i källaren med lise och mio (+sverige-danmark), på söndag blir det gubbkalas.
Och någon gång under helgen ska jag skriva klart mitt blogginlägg om världens undergång.
nu ska jag sitta och lyssna på promoe och klaga på lärare.
puss!
fika&miljösnack - njuta
Hej bloggen, det var ett jävla tag sedan. Jag vet att ni har saknat mig :D
Just nu sitter jag på café njuta med smeten och diskuterar miljön. Kaffe&te blev det.
ikväll kommer det troligtvis ett längre blogginlägg angående världens undergång. För det är ju det som kommer hände. Jorden går under om vi inte gör något NU! kommer även att komma tips på vad man kan göra för at minska på sina egna utsläpp och ta oss ett litet steg längre ifrån föreintelse.
blev jätteglad när jag märkte at njuta fått tillbaka sitt trådlösa internet. Så det kommer troligtvis vara här jag sitter och pluggar i framtiden.
dags att jobba på nu, vill ju inte gå om igen.
pusspuss.
Slänger in en happyface bild på mig bara för att jag är så bra.
Just nu sitter jag på café njuta med smeten och diskuterar miljön. Kaffe&te blev det.
ikväll kommer det troligtvis ett längre blogginlägg angående världens undergång. För det är ju det som kommer hände. Jorden går under om vi inte gör något NU! kommer även att komma tips på vad man kan göra för at minska på sina egna utsläpp och ta oss ett litet steg längre ifrån föreintelse.
blev jätteglad när jag märkte at njuta fått tillbaka sitt trådlösa internet. Så det kommer troligtvis vara här jag sitter och pluggar i framtiden.
dags att jobba på nu, vill ju inte gå om igen.
pusspuss.
Slänger in en happyface bild på mig bara för att jag är så bra.
spring.
spring för livet.
de är efter dig
de närmar sig
kommer ikapp
du kommer aldrig hinna
spring så fort du kan.
de är efter dig
de närmar sig
kommer ikapp
du kommer aldrig hinna
spring så fort du kan.
vart jag är gömmer mig så hittar ni mig.
hur snabbt jag än försöker springa så springer ni alltid snabbare.
...
"I just need to keep you in mind,
As something larger than life.
(She'll destroy us all before she's through,
And find a way to blame somebody else.)
I stay wrecked and jealous for this,
For this simple reason,
I just need to keep you in mind,
As something larger than life!"
As something larger than life.
(She'll destroy us all before she's through,
And find a way to blame somebody else.)
I stay wrecked and jealous for this,
For this simple reason,
I just need to keep you in mind,
As something larger than life!"
/milia
behöver du en reserv?
hej, jag säljer numera en tjänst
om du önskar denna tjänst kan du nå mig på 0704258***
Tjänsten som detta nu handlar om är "reserv-kompisen"
Har någon bailat på dig? behöver du en axel att gråta mot då din riktiga kompis varit dum?
har du tråkigt och alla dina riktiga kompisar är upptagna med annat.
Då är det perfekta läget att ringa mig!
jag är för lojal för mitt eget bästa och kan inte säga nej.
jag märker inte själv att jag blir utnyttjad utan fortsätter le.
låter inte detta helt underbart?
ring mig på 0704258*** NU!
om du önskar denna tjänst kan du nå mig på 0704258***
Tjänsten som detta nu handlar om är "reserv-kompisen"
Har någon bailat på dig? behöver du en axel att gråta mot då din riktiga kompis varit dum?
har du tråkigt och alla dina riktiga kompisar är upptagna med annat.
Då är det perfekta läget att ringa mig!
jag är för lojal för mitt eget bästa och kan inte säga nej.
jag märker inte själv att jag blir utnyttjad utan fortsätter le.
låter inte detta helt underbart?
ring mig på 0704258*** NU!
vet du vem jag är?
Vill du lära känna mig?
här är en lista av karaktärsdrag hos barn till alkoholister.
Denna lista bestämmer då över hur jag ska vara.
Det är alltså förutbestämt hur jag ska vara.
Det läskiga i det hela är att alla punkter stämmer in på mig på pricken.
här är en lista av karaktärsdrag hos barn till alkoholister.
Denna lista bestämmer då över hur jag ska vara.
Det är alltså förutbestämt hur jag ska vara.
Det läskiga i det hela är att alla punkter stämmer in på mig på pricken.
- gissar sig till vad som är normalt beteende,
- har svårt att fullfölja projekt,
- ljuger när det vore lika enkelt att tala sanning,
- dömer sig själva,
- har svårt att ha roligt,
- tar sig själva på mycket stort allvar,
- har problem med nära relationer,
- överreagerar på förändringar som de inte har kontroll över,
- söker ständigt godkännande och bekräftelse,
- uppfattar sig själva som annorlunda,
- är extremt ansvarstagande eller extremt oansvariga,
- är extremt lojala, även mot dem som inte förtjänar det,
- är impulsiva
/milia
I'm a psycho freak lost in this madness.
"And as the upperdog leisurely sighing
The local cultures are dying and dying
The programmed robots are buying and buying
And a psycho load of freaks they are still trying trying"
För varje dag som går blir jag bara mer och mer förvirrad
jag ser inte logiken i någonting längre.
Snart ger jag upp hoppet.
NEJ
jag ska fortsätta, det spelar ingen roll hur mycket livet spottar mig i ansiktet
jag ska alltid spotta tillbaka.
sträck på ryggen, milia, upp med hakan
du har klarat dig tidigare
du klarar dig nu med.
life has spit on me, so why not spit back?
The local cultures are dying and dying
The programmed robots are buying and buying
And a psycho load of freaks they are still trying trying"
För varje dag som går blir jag bara mer och mer förvirrad
jag ser inte logiken i någonting längre.
Snart ger jag upp hoppet.
NEJ
jag ska fortsätta, det spelar ingen roll hur mycket livet spottar mig i ansiktet
jag ska alltid spotta tillbaka.
sträck på ryggen, milia, upp med hakan
du har klarat dig tidigare
du klarar dig nu med.
life has spit on me, so why not spit back?
/milia
i don't want to push it.
I'm scared of what to say, I'm scared of what to do.
I'm afraid that if I do anything "we" will fall over the edge
and never more come back.
Please meet me halfway and tell me what to do.
I'm so confused.
I just want everything to be as it was before.
You can't ignore the fact that i'm in love.
I'm afraid that if I do anything "we" will fall over the edge
and never more come back.
Please meet me halfway and tell me what to do.
I'm so confused.
I just want everything to be as it was before.
You can't ignore the fact that i'm in love.
/milia
Jag kommer alltid att fortsätta leta.
Jag sitter nu ensam på altanen medans det sista av solen försvinner bakom husen.
Röken från ciggaretten stiger och blandar sig långsamt med ångan från mitt tea, för att sedan försvinna helt i vinden.
Det var länge sedan jag satt här, ensam och funderade. Jag har inte kunnat ta mig tid för mig själv och mina tankar.
Jag tar ett bloss av ciggen och blåser försiktigt bort en irriterande mygga.
Tankarna rusar hetsigt runt i mitt huvud, nästan så att jag får huvudvärk.
Jag frågar mig gång på gång vad som egentligen händer och vart jag är påväg.
Men aldrig, aldrig någonsin har jag ett bra svar som väntar.
Jag vet inte vart jag kan hitta ett.
Men en sak vet jag; Jag kommer alltid fortsätta leta,
varje dag kommer jag att kämpa.
Tillsammans med röken i mina lungor stiger sakta ångesten ur min kropp.
Röken från ciggaretten stiger och blandar sig långsamt med ångan från mitt tea, för att sedan försvinna helt i vinden.
Det var länge sedan jag satt här, ensam och funderade. Jag har inte kunnat ta mig tid för mig själv och mina tankar.
Jag tar ett bloss av ciggen och blåser försiktigt bort en irriterande mygga.
Tankarna rusar hetsigt runt i mitt huvud, nästan så att jag får huvudvärk.
Jag frågar mig gång på gång vad som egentligen händer och vart jag är påväg.
Men aldrig, aldrig någonsin har jag ett bra svar som väntar.
Jag vet inte vart jag kan hitta ett.
Men en sak vet jag; Jag kommer alltid fortsätta leta,
varje dag kommer jag att kämpa.
Tillsammans med röken i mina lungor stiger sakta ångesten ur min kropp.
/milia
it's ok.
Jag är en förlåtande människa.
jag ger folk den andra chans, som de förtjänar.
för jag vet att det är vad jag skulle vilja ha i en situation som denna.
och du vet att jag vill ha dig ändå.
jag är kär.
<3
jag ger folk den andra chans, som de förtjänar.
för jag vet att det är vad jag skulle vilja ha i en situation som denna.
och du vet att jag vill ha dig ändå.
jag är kär.
<3
live has given up on me
Det var länge sedan jag bloggade nu. Har varit upptagen med att må bra.
men jag fick just en psykisk bitchslap. vet inte riktigt vad jag ska säga, eller göra, för tillfället.
jag känner mig bara så jävla sviken, av livet. Som vanligt så vänder livet ryggen mot mig.
jag vill bara spy galla på allt och alla.
all skit kommer på en gång.
bara slå mig, sparka på mig, släng mig ner för ett stup
det är ändå så det känns att få höra dom där orden.
En vecka med skit kastat mot dig, som jag stått upp och skyddat dig mot
du har inte vetat något, men jag har varit din skyddsängel. men vad är tacken?
de hade rätt, allihopa. Hade dom inte?
Jag har oskyldigt suttit hemma och väntat på dig. på att få hålla om dig igen.
medans du håller om någon annan.
/milia.
men jag fick just en psykisk bitchslap. vet inte riktigt vad jag ska säga, eller göra, för tillfället.
jag känner mig bara så jävla sviken, av livet. Som vanligt så vänder livet ryggen mot mig.
jag vill bara spy galla på allt och alla.
all skit kommer på en gång.
bara slå mig, sparka på mig, släng mig ner för ett stup
det är ändå så det känns att få höra dom där orden.
En vecka med skit kastat mot dig, som jag stått upp och skyddat dig mot
du har inte vetat något, men jag har varit din skyddsängel. men vad är tacken?
de hade rätt, allihopa. Hade dom inte?
Jag har oskyldigt suttit hemma och väntat på dig. på att få hålla om dig igen.
medans du håller om någon annan.
/milia.
edit: detta skrev jag i stundens hetta, sedan tog jag bort det.
men känner att jag inte borde ta bort inlägg, utan låta smärtan ligga kvar här.
så därför lägger jag upp samma inlägg igen.
men känner att jag inte borde ta bort inlägg, utan låta smärtan ligga kvar här.
så därför lägger jag upp samma inlägg igen.
Att växa upp som barn till en alkoholist.
För ett tag sedan försökte jag mig på att skriva ett blogginlägg om hur det är att växa upp med en alkoholist till förälder. Jag tänkte att jag skulle ge det ett nytt försök, då jag tycker att det är ett oerhört viktigt ämne. Det är vanligare än man tror.
Jag kommer nu öppna mig mer än jag någonsin gjort för någon. Har inte berättat så djupt om detta tidigare.
Jag vet inte riktigt när det började, men det var väl när jag gick på dagis skulle jag tro.
Jag förstod aldrig riktigt vad som hände. Jag var ju ändå bara barnet.
Det blev väldigt ofta bråk hemma, folk slog i dörrar om inte på varandra.
Jag fick allt oftare vara kvar länge på dagis/lekis/fritids. Och till slut var jag alltid sista barnet som blev hämtat.
Pappa valde att alltid vara kvar sent på jobbet så han slapp komma hem till en full mamma. Han hoppades väl på att hon däckat när han hämtat mig på dagis och erik hos någon kompis.
Vid flera tillfällen fick jag sova hos morfar och mormor då mamma inte kommit hem från jobbet.
Hon åkte hem till sina vänner och drack, och somnade väl någonstans. Glömde familjen där hemma.
Pappa åkte runt i stan och med hjälp av polisen kunde de hitta henne frammåt småtimmarna.
När jag nu tänker djupare in på vad som hände när jag var liten förstår jag vissa saker som jag aldrig förstod då. Men det är oerhört jobbigt med alla flashbacks. Från bråk till spyor, slagsmål och klunkande väskor, från en stinkande andedräkt till obehagliga tanter i vårat vardagsrum.
Jo för det värsta var inte bråken, det värsta var inte att hålla upp mammas hår medans hon spydde. Utan det värsta var när pappa åkte på "jobbrelaterade" resor. Han lämnade mig och Erik ensamma med mamma. Men Erik stannade självklart inte hemma, utan han sov hos kompisar. Det var bara jag och mamma.
En 6 årig flicka med sin alkoholiserade mamma.
Jag fick följa med till systemet, hem till hennes vänner osv.
Skammen på bussen, mamma talade lite högre än vad hon själv märkte. Alla på bussen glodde, jag satt och försökte få henne att sänka rösten. Jag ville bara försvinna genom bussstolen.
På kvällarna brukade vi få besök. Jag ville helst bara gå och lägga mig innan de kom. De stinkande tanterna med alldeles för höga röster och deras klunkande väskor.
Men mamma ville att jag skulle umgås med dom. Att jag skulle träffa hennes vänner. Sitta med dem medans de bara blev allt mer fulla. De skulle fläta mitt hår, fråga om skolan även om de inte brydde sig ett skit och skratta alldeles för högt. jag gömde mig på mitt rum. Med tårar i mina ögon låg jag i min säng och lyssnade på hur de inte brydde sig.
Klockan blev mycket och det var flera timmar sedan läggdags. De skrek och skrattade och klagade på livet. De hörde aldrig skriken i kudden, mina snyftningar. Det var aldrig någon som höll om min under mina panikångest attacker.
Jag var alltid lika glad över att pappa kom hem. Jag kunde skrika till av lycka när jag hörde bilen göra in på uppfarten. Mötte honom alltid i hallen med en stor kram och ett: Jag älskar dig Pappa!
Jag vet inte varför jag blev så glad. Trodde väl att mamma skulle behärska sig lite bättre när pappa var hemma. Men nu kom istället båken, skriken och smällandet i dörrar.
Pappa letade dagligen igenom huset efter ställen där mamma kunde gömt mer sprit. Och hittade han något hällde han alltid ut det i diskon framför mammas ögon. Hon skrek på honom och slog efter honom för att få honom att sluta.
Jag skämdes över min mamma. Jag ville inte att någon skulle veta om vad som egentligen hände hemma hos mig.
Jag berättade det inte för någon. Varken mina klasskamrater eller mina lärare. ( /dagisfröknar och dagiskompisar )
Jag kommer nu öppna mig mer än jag någonsin gjort för någon. Har inte berättat så djupt om detta tidigare.
Jag vet inte riktigt när det började, men det var väl när jag gick på dagis skulle jag tro.
Jag förstod aldrig riktigt vad som hände. Jag var ju ändå bara barnet.
Det blev väldigt ofta bråk hemma, folk slog i dörrar om inte på varandra.
Jag fick allt oftare vara kvar länge på dagis/lekis/fritids. Och till slut var jag alltid sista barnet som blev hämtat.
Pappa valde att alltid vara kvar sent på jobbet så han slapp komma hem till en full mamma. Han hoppades väl på att hon däckat när han hämtat mig på dagis och erik hos någon kompis.
Vid flera tillfällen fick jag sova hos morfar och mormor då mamma inte kommit hem från jobbet.
Hon åkte hem till sina vänner och drack, och somnade väl någonstans. Glömde familjen där hemma.
Pappa åkte runt i stan och med hjälp av polisen kunde de hitta henne frammåt småtimmarna.
När jag nu tänker djupare in på vad som hände när jag var liten förstår jag vissa saker som jag aldrig förstod då. Men det är oerhört jobbigt med alla flashbacks. Från bråk till spyor, slagsmål och klunkande väskor, från en stinkande andedräkt till obehagliga tanter i vårat vardagsrum.
Jo för det värsta var inte bråken, det värsta var inte att hålla upp mammas hår medans hon spydde. Utan det värsta var när pappa åkte på "jobbrelaterade" resor. Han lämnade mig och Erik ensamma med mamma. Men Erik stannade självklart inte hemma, utan han sov hos kompisar. Det var bara jag och mamma.
En 6 årig flicka med sin alkoholiserade mamma.
Jag fick följa med till systemet, hem till hennes vänner osv.
Skammen på bussen, mamma talade lite högre än vad hon själv märkte. Alla på bussen glodde, jag satt och försökte få henne att sänka rösten. Jag ville bara försvinna genom bussstolen.
På kvällarna brukade vi få besök. Jag ville helst bara gå och lägga mig innan de kom. De stinkande tanterna med alldeles för höga röster och deras klunkande väskor.
Men mamma ville att jag skulle umgås med dom. Att jag skulle träffa hennes vänner. Sitta med dem medans de bara blev allt mer fulla. De skulle fläta mitt hår, fråga om skolan även om de inte brydde sig ett skit och skratta alldeles för högt. jag gömde mig på mitt rum. Med tårar i mina ögon låg jag i min säng och lyssnade på hur de inte brydde sig.
Klockan blev mycket och det var flera timmar sedan läggdags. De skrek och skrattade och klagade på livet. De hörde aldrig skriken i kudden, mina snyftningar. Det var aldrig någon som höll om min under mina panikångest attacker.
Jag var alltid lika glad över att pappa kom hem. Jag kunde skrika till av lycka när jag hörde bilen göra in på uppfarten. Mötte honom alltid i hallen med en stor kram och ett: Jag älskar dig Pappa!
Jag vet inte varför jag blev så glad. Trodde väl att mamma skulle behärska sig lite bättre när pappa var hemma. Men nu kom istället båken, skriken och smällandet i dörrar.
Pappa letade dagligen igenom huset efter ställen där mamma kunde gömt mer sprit. Och hittade han något hällde han alltid ut det i diskon framför mammas ögon. Hon skrek på honom och slog efter honom för att få honom att sluta.
Jag skämdes över min mamma. Jag ville inte att någon skulle veta om vad som egentligen hände hemma hos mig.
Jag berättade det inte för någon. Varken mina klasskamrater eller mina lärare. ( /dagisfröknar och dagiskompisar )
Det var min och familjens alldeles egna lilla hemlighet...
